Nu är vi inne i vecka 13, tiden går ganska fort, men jag vill ändå att den ska gå snabbare:)
Magen är inte synlig än, även om jag i mellan åt kan få för mig det.
Men jag tror det kommer synas runt vecka 20...

Det som känns allra jobbigast just är att man har bara sig själv att lita på...
Man ställer frågan till sig själv, är jag fortfarande gravid??
För nu börjar illamåendet gå över, och man mår bra igen...
Hos barnmorskan i fredags såg allt bra ut, alla prover och allt, men man fick liksom inte riktigt bekräftat att man är gravid.
Mina bröst är fortfarande ömma, men inte lika mycket som förrut.
Jag får snällt vänta tills ultra ljudet i v 18 då, för att verkligen få det bekräftat då...Hmm, egentligen skulle jag vilja ta ett gravid test varje vecka, så man var säker!
Men å andra sidan, jag känner min kropp, något är i görningen, något känns annorlunda mot förrut då jag inte var gravid!

Men det som är så himla tråkigt just nu och som är ledsen över, är att jag har gjort mig lite ovän med en person som jag verkligen ville skulle vara med på denna resa, en person som kommer att betyda en stor del av mitt barns liv. Jag vill verkligen få detta att fungera men jag vet inte hur jag ska göra, kanske bara acceptera läget och låta tiden gå, vi kanske löser det längre fram?


Nu borde jag ta tag i disken, men å andra sidan är det karnevalen i dag....hmmm, what to do?

Disken väntar nog snällt på mig till senare idag, eller vad tror ni:)

Kram Sara